EN STAD FÖR ALLA? Det offentliga rummet och exkluderande design

Diskussionen om hållbar stadutveckling är baserat på ett ideal om en öppen stad som är tillgänglig för alla. ”Det offentliga rummet” är ett begrepp med positiva konnotationer – det syftar på platser där människor med olika bakgrund och intressen kan mötas på lika villkor. Samtidigt pågår i många städer en utveckling som leder till ökad uppdelning av staden som sänder tydliga signaler om vem och vilken typ av aktivitet som är önskvärd på en viss plats.

Planering handlar både att hantera olika samtida problem och att möta framtida utmaningar. Det kan handla om behov av bostäder, barnomsorg och kollektivtrafik. Men, planering handlar också om visioner – att förmedla en bild av önskvärd framtid och beskriva den riktning man vill gå i.

Dagens stadsutveckling drivs i en riktning där specifika urbana kvaliteter betonas och där den täta innerstaden utgör ett ideal. Men, är det verkligen en öppen och inkluderande stad som växer fram baserat på detta ideal? I OBS Det sociala rummets ingenjörskonst som sändes i radio den 21 januari samtalar Fredrik Edin, kulturredaktör på tidningen Arbetaren, och Dan Hallemar, chefredaktör för tidskriften Arkitektur, om exkluderande design eller diciplinär arkitektur. Samtalet handlar bland annat om hur möjligheterna för de ”oönskade” (till exempel hemlösa människor) att vistas i det offentliga rummet planeras eller byggs bort, och hur det offentliga rummet privatiseras och omvandlas till en plats för konsumtion.

Du kan lyssna på OBS här och  läsa mer om exkluderande design i Fredrik Edins uppsats The Message is the Medium. Luffarsäkra bänkar ur ett ideologiskt perspektiv eller i en förkortad version av uppsatsen Den härskande klassens bänk.

This entry was posted in Segregering, Social hållbarhet, Stadsplanering, Trygghet. Bookmark the permalink.